Slumpmässiga filmtips

Tänkte rada upp lite tips på filmer, både gamla och nya, med korta omdömen.


Platoon
Ofta sägs det ju att Apocalypse Now är den bästa krigsfilmen som någonsin gjorts, men jag gillar den här mycket mer. Istället för Martin Sheen har vi Charlie Sheen i huvudrollen och hel rad andra bra skådespelare såsom Willem Dafoe och Johnny Depp. Jag tänker inte avslöja någonting om handlingen för då blir saker och ting så självklara. En extremt bra film helt enkelt, som man ska titta på när man vill ha action med lite djup i. Betyg 9/10




Millennium Actress
För er som gillar Satoshi Kon och känner till hans andra verk är det självklart att Millennium Actress är ett storslaget mästerverk med en otrolig blandning av realism, känslor och drömmar. För er som inte vet vem det är så är Satoshi Kon känd för just sin förmåga att förtrolla tittaren och göra filmen drömlik utan att använda drakar och fantasimonster som Hayao Miyazaki tillexempel. Denna film handlar om en flickas jakt på mannen hon älskar genom sin filmkarriär, och allt återspeglas superdrömlikt med en humor som bara Satoshi Kon kan lyckas med. Betyg 10/10



Elephant
Den innovativa regissören Gus Van Sant möts alltid med väldigt hård kritik, han brukar kallas för både tråkig och dålig. Jag kan hålla med om att ni är ute efter att titta på en fartfylld action är han helt felt person att vända sig till, men vill ni se något innovativt är han definitivt rätt person. Han har en skum förmåga att förvandla den mest alldagliga händelsen till något högst ovanligt. I Elephant är det en helt vanlig skoldag, föutom att två killar laddar upp med automatvapen och pistoler innan dem åker till skolan. Självklart kan man konstatera att filmen återspeglar Columbinehändelsen, Van Sant är medveten om detta, jag lovar. Betyg 9/10



(500) Days Of Summer
En nyskapande rom-com som utspelar sig under 500 dagar av ett förhållande, utan någon speciell ordning. Mycket roliga dialoger istället för den vanliga rom-com standarden, istället för sex och dåliga skämt har vi insikt och svart humor. Alla killar som fått ett brustet hjärta(jag vet att ni är fler än ni vågar erkänna) kommer omedelbart älska denna film. Mycket starka prestationer av Joseph Gordon Lewitt och Zooey Deschannel. Betyg 6/10






Chan-Wook Parks Hämndtrilogi

Jag fick för någon vecka sen ett tips av en mycket underbar och kunnig människa om bra asiatiska filmer. Bland dessa fanns tre filmer av regissören Chan-Wook Park, dessa heter, Sympathy For Mr.Vengeance, Oldboy och Sympathy For Lady Vengeance. Dessa hänger inte ihop och är inte uppföljare till varandra, det enda dem har gemensamt är att alla handlar om temat hämnd. Jag tänker inte skriva långa recensioner om alla dessa, utan jämföra dem pga deras likheter.

Sympathy For Mr. Vengeance
Här träffar vi en dövstum kille vid namn Ryu som har en mycket sjuk syster som är i behov av en ny njure för att överleva. Eftersom Ryu inte har speciellt mycket pengar tar det lång tid för honom att spara ihop för en njurtransplantation och väntelistan är väldigt lång. Han bestämmer sig då att gå till svarta marknaden för att hitta en njure. Han hittar ett skumt gäng som säger att om han betalar 10 miljoner Won(ca 63000 SEK) och ger dem en utav hans njurar så ska dem ge en njure till hans syster. Eftersom han inte ser någon annan utväg betalar han detta belopp och ger dem en utav sina egna njurar. Självklart sticker dem direkt efter dem plockat ur hans njure och kort efter ringer sjukhuset och säger att pga mirakulösa sammanträffanden kan hans syster få en ny njure inom en vecka, så länge han betalar 10 miljoner Won. Han har inte tid att spara ihop dessa pengar igen(han har nämligen fått sparken också) och ger sig ut på ett uppdrag med sin flickvän för att kidnappa sin chefs dotter och begära lösensumma.

Oldboy
Här får vi lära känna Oh Dae-Suh som blir kidnappad och inlåst i ett rum i 15 år. När han äntligen kommer ut hittar han en tjej som verkar lite väl intresserad och omständigheterna kring deras möte är extremt skumma. Kort efter får han veta att han har 5 dagar på sig att hitta sin kidnappare och förstå varför han blev kidnappad, annars dödar kidnapparen hans nyfunna flickvän. Oh Dae-Suh får igenom hela sitt förflutna och tar kontakt med gamla kompisar för att lista ut vem som kan ha gjort detta mot honom.

Sympathy For Lady Vengeance
Lee Guem-Ja sitter i fängelse i 13 och ett halvt år för kidnappning och mord av en liten pojke, ett brott som hon själv säger att hon inte begått, och ingen förstår hur en sån vacker och omtänksam kvinna kan ha gjort detta. När hon släpps startar hon jobba på en mästerplan för att sätta dit den riktiga mördaren, vilket inkluderar att träffa kvinnor som satt i fängelset samtidigt som henne och konstruera en pistol.


Så, jag kommer jämföra dessa filmer i Story, Karaktärer, Sympati och Hämnd. För att göra det enklare för mig kommer jag också förkorta titelarna till, Mr. V, och Lady. V


Story

Mr.V
Lite väl invecklat, inte alls svår att förstå men det tar väldigt lång tid innan filmen kommer igång på riktigt. Det är väldigt mycket som lämnas öppet för tolkning, som man inte orkar tänka på när man försöker hänga med i filmen. Annars är det här ett väldigt bra exempel på regissörens mörka humor som är så originell.

Lady.V
Så enkelt som det går att bli, det startar med att hon ska hitta den riktiga mördaren, och under filmens gång får vi se hur hon går tillväga. Enkelt att hänga med och allt pusslas ihop snyggt. Inte lika mycket mörk humor i denna men desto mer drama.

Oldboy
Här är det också simpelt, men roligare att hänga med eftersom det blir lite utav en deckarhistoria, nästan lite koreansk film noir för att överdriva. Jag ska inte säga att det pusslas ihop snyggt i den här filmen, här pusslas det ihop brutalt med sån kraft att jag höll på att ramla ur stolen.

Karaktärer

Mr.
V
Eftersom huvudkaraktären i denna film är dövstum, får vi inte sen sån stor omfattning om hur man agerar i sociala situationer mer än att stirra på läpparna och nicka med huvudet. Flickvännen är lite för mycket ibland, det blir aldrig någon riktig utveckling av henne, mer en total omvändning. Mannen som kräver hämnd är portätterad bättre än något kidnappningsoffer än jag någonsin sett. Vilken briljans, och slutet är så sjukt bra att man sitter och ler och sen kommer på sig själv med att bara en sinnessjuk person skulle le egentligen.


Lady.V
För er som har sett Kill Bill med Uma Thurman i huvudrollen vet ni att tjejer är otroligt häftiga när dem kräver hämnd med mord i sinnet. Däremot fanns det inte något direkt djuphet i Kill Bill, jämfört med denna film där det är så att om man hänger med riktigt noga kan man läsa karaktärens tankar i slutet. Det finns egentligen bara en karaktär i denna film, vi stöter på flera än i dem andra filmerna möjligtvis men filmen centreras BARA runt Lee Geum-Ja.


Oldboy
Oh Dae-Suh är också en extremt djup karaktär, vi lär oss verkligen att läsa honom under filmens gång. Han öppnar sig på ett sätt mot publiken som är så ovanligt men ack så fängslande. Flickvännen är väll egentligen mer av en kontrastroll som inte direkt tillför någonting mer än att gör Oh Dae-Suh mjukare. Kidnapparen är också otrolig som karaktär, så nonchalant som bara Gary Oldman kan vara.


Sympati

Mr.V
Här kände jag ingen eller nästan ingen sympati för karaktärerna. Jag hade svårt att se varför jag skulle känna sympati, men det kan också bero på att skildringen är otroligt verklig och man inte riktigt tog in allt man såg.


Lady.V
Ju mer som gick av denna film desto mer sympati kände jag för Lee Geum-Ja. I slutet av filmen var det nära på att jag försökte hoppa in i skärmen och ge henne en kram, och tillslut blev jag så tagen av hennes lidande att jag var tvungen att gråta lite.

Oldboy
I Oh Dae-Suhs fall kände jag en viss sympati, den fanns där men blev aldrig speciellt konkret, förns sista scenen. Där fängslades jag av både kidnapparen och Oh Dae-Suh till stor del.

Hämnd

Mr.V
Motivet var ju solklart i denna film, även fast jag inte är riktigt säker på om jag tyckte att hämnden var speciellt rättfärdigad. Titta på filmen så förstår ni precis vad jag menar.

Lady.V
Samma här, solkart motiv och hämnden är ljuv som man säger.

Oldboy
Jag är inte säker på att det ens fanns hämnd i denna film, för allt balanseras så väl. Men det finns ändå nått att hämta ur temat hämnd i denna film.


Allt som allt är detta tre extremt bra filmer av en regissör som jag utan tvekan jämför med Stanley Kubrick. Jag skulle rekommendera att titta på dem i denna ordning.

Sympathy For Mr. Vengeance
Mycket invecklad och därför jobbig att titta på. Näst bäst
Oldboy
Lite amerikaniserad och därför lätt att titta på. Tredje bäst
Sympathy For Lady Vengeance
Inte alls invecklad men mycket djup, vilket gör den njutbar och rolig att se. Bäst






Almost Famous

När jag var 15 och levde fritt var det rock n roll som gällde. Jag lyssnade på allt ifrån Ebba Grön till David Bowie. Rockens själ fanns inuti mig och jag var glad över det. Nu när man är sofistikerad 20åring lyssnar jag mest på folkmusik och jazz, med någon tillfällig rocklåt. Det känns nästan som jag tappat den där känslan som bara rock kan ge en, men inte längre, för jag har precis sett Almost Famous som påminde mig om mina gamla dagar som blivande rockstjärna.

Almost Famous är en historia om en 15åring som får chansen att skriva ett reportage för Rolling Stones Magazine(världens största rocktidning btw) om ett utav sina favoritband Stillwater. Det inkluderar att följa med på deras turné och festerna och allt som hör till. På vägen stöter han på många människor som är involverade i rockvärlden, och groupies och ja, you name it. Ju längre han är med på turnén desto mer börjar han inse att rock kanske inte är så ytligt som folk tror, sex drugs and rock n roll innebär mer än just det. Han stöter också på Penny Lane, som INTE är en groupie utan en band aid, som finns till för att enbart älska och uppskatta musiken som banden spelar.

För det första så är kameran helt otrolig, för en vanlig människa verkar den kanske alldeles normal, men om du ser filmen tänk noga, för det finns helt otroliga vinklar och övergångar med. Sen har vi det här med regin, Cameron Crowe är väll relativt okänd egentligen, han har gjort några stora filmer som Vanilla Sky men han är inte direkt Steven Spielberg om man tänker på popularitet. Det spelar dock ingen roll, han gör sitt livs insats här, komplett med ett utav de bästa soundtracken jag någonsin hört.

Skådespelarinsatserna är ett mästerverk i sig, ALLA funkar med varandra, och dialogerna blir bara härligare och härligare, det var bara ett billigt skämt med som jag inte gillade, närmare bestämt trummisens enda replik när dem sitter på ett plan, kolla på filmen för att få reda på mer. Jag skulle inte säga att Kate Hudson gör sitt livs roll men Billy Crudup gör det garanterat. Jag har sett ett antal av dessa typer av filmer, Rock Star, Detroit Rock City osv, men har aldrig sympatiserat med en rockstjärna förns nu.

Jag tror det är säkert att säga att om du någonsin känt rockmusiken uppfylla dig till sån grad att du bara vill ställa dig upp och rocka loss, eller om du någon gång känt rebellen i dig slå sig fri, kommer du älska denna film. Det är inget mindre än ett modernt mästerverk som förtjänar all cred den får. Hatten är av, Mr. Crowe.


Betyg 9/10





Clerks

Clerks är en helt vanlig film om två helt vanliga killar med massor av helt vanliga problem. Det finns inga snygga effekter i denna film, det finns heller inga snygga brudar eller häftiga explosioner. Det finns heller inga kända skådespelare med i denna film, och ingen miljondollarbudget. I denna film finns bara talang i sin renaste form och originalitet som ni aldrig sett den förut, det finns också ett manus som är rent ut sagt genialt när det gäller dialog.

Det kommer bli rätt svårt för mig att förklara vad denna film egentligen handlar om, mer än vad jag redan sagt. Filmen börjar med att Dante blir uppringd av sin chef som undrar om han kan jobba i affären fram tills klockan 12:00. Dante säger att han inte kan för han ska spela hockey senare och det är hans lediga dag men efter lite käbblande åker han iallafall och jobbar. När klockan slår 12:00 får han reda på att chefen inte kommer att dyka upp under hela dan och han börjar klaga på att han inte ens ska vara i affären överhuvudtaget idag. En utav hans kompisar från videobutiken som ligger bredvid kommer och hälsar på och pratar om helt slumpmässiga saker såsom att rebellerna i Star Wars dödade golvläggare när dem sprängde dödsstjärnan. Det är såhär filmen är uppbyggd, och det verkar ju pisstråkigt när man tänker efter men Clerks håller faktiskt ett förvånansvärt bra tempo.

Kevin Smith som har regisserat filmen är inget mindre än ett komiskt geni. Clerks var den första filmen han gjorde och den följdes av filmer som Mallrats och Chasing Amy som fått lika mycket bra kritik. Hans förmåga att förvandla den vanligaste händelsen i världen till något komiskt slår aldrig fel, och hans cameoroller som Silent Bob är extremt humoristiska i sig.

Så om du är trött på rom-coms utan budskap är detta rätt film för dig, har du jobbat i en affär eller en mindre detaljhandel kommer du garva aset av dig, garanterat.

Imdblänk:http://www.imdb.com/title/tt0109445/

Betyg 8/10



Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0