1001 Filmer Du Måste Se Innan Du Dör
Xiao Cheng Zhi Chun
Hade höga förväntningar på denna pga av detta: "Voted the best Chinese-language film of all time by the Hong Kong Film Critics Society in 2002." Source: http://www.imdb.com/title/tt0189219/trivia och jag blev grymt besviken. Filmen var extremt vacker i sig, landskapen var vackra och musiken var otrolig, dock väldigt amerikansk för en kinesisk film men storyn är och kommer alltid vara fylld av klichéer. Filmen handlar om en kvinna som är gift med en man med hälsoproblem och hans bästa vän som är doktor kommer för att checka honom, det visar sig då att kvinnan har varit kär i mannen sen de var små och trott att han försvunnit, och han lever under samma tro. De blir givetvis kära igen men frun vill inte svika sin man och kompisen vill inte förlora honom som vän. Resten är elände och drama. Dialogerna känns pressade och skådespelet är inte extraordinärt överhuvudtaget, vilket det absolut inte behöver vara men man förväntar sig det av en film med tidigare nämnt rykte. Man behandlar dock temat på ett helt ok vis och även fast filmen segar sig fram och aldrig riktigt når ett klimax tittar man vidare utan att anstränga sig.
För att summera kan jag säga att jag är van vid asiatisk film så jag har inga problem med att alla pratar på ett helt oförståeligt språk men som en utav mina mycket goda vänner nämnde, det handlar nog mest om kulturskillnader. Huset som paret bor i används som en metafor för mannens hälsa, bortom förbättring, eftersom huset blev förstört under WWII och det gillade jag, men det kom aldrig riktigt igång. Jag har inga tvivel på att folk som inte sett en enda kinesisk film uppskattar denna, men jag blev något besviken.
Förtjänar den sin plats i boken? Ja, men bara på den grunden att det faktiskt är en 60 år gammal film och den är ihopsatt på ett mycket bra sätt. Musiken är fantastisk och man har lyckats sätta rätt mood för alla de intriger man behandlar. Jag har dock inga tvivel om att jag kommer se en bättre kinesisk film i framtiden men man får väll ta allt med en nypa salt.
The Nutty Professor
Eftersom jag sett så extremt många dramafilmer och seriösa sci-fi mästerverk på senaste tiden tyckte jag att det var på tiden att slänga in en komedi, och vad är då bättre än klassikern The Nutty Professor? Jerry Lewis spelar en töntig lärare, jag fick aldrig riktigt grepp på om han lärde ut fysik, kemi, biologi eller allihopa men låt oss säga att han är väldigt smart helt enkelt. Han är dock inte så populär bland tjejer och inte heller bland andra män(han är inte gay, det jag menade var att han är för mesig för att skaffa vänner) så han bestämmer sig för att blanda ihop lite random kemikalier och bilda en formulera som kan omvandla honom till en superstud. Han lyckas givetvis, men resultatet är inte vad han hoppats på. Komedin i denna film är genialisk, timingen är helt otrolig och Lewis använder ansiktsuttryck som påminner mig om när Jim Carrey var mindre överdriven. Klassisk komedi i sin bästa form helt enkelt. Inte nog med att jag blev glatt överraskad pga komedin i filmen, skådespelet bland birollerna är bra, det underliggande temat behandlas bra och musiken är precis det denna film behöver för att lägga färdigt pusslet kallat mästerverk.
Om ni nu bestämmer er för att titta på filmen se upp för remaken av Eddie Murphy, detta är originalet från 1963 med Jerry Lewis i huvudrollen. Om komedier nuförtiden skulle ta mer efter den här filmen än låt oss säga, American Pie så skulle filmvärlden vara ett steg närmare perfekt.
Förtjänar den sin plats i boken? Jag har inte det minsta tvivlet i min kropp, denna film är en utav de roligaste jag sett, med en bakfyllescen som är otroligt trovärdig, så ja, filmen förtjänar definitivt sin plats i boken.
Hade höga förväntningar på denna pga av detta: "Voted the best Chinese-language film of all time by the Hong Kong Film Critics Society in 2002." Source: http://www.imdb.com/title/tt0189219/trivia och jag blev grymt besviken. Filmen var extremt vacker i sig, landskapen var vackra och musiken var otrolig, dock väldigt amerikansk för en kinesisk film men storyn är och kommer alltid vara fylld av klichéer. Filmen handlar om en kvinna som är gift med en man med hälsoproblem och hans bästa vän som är doktor kommer för att checka honom, det visar sig då att kvinnan har varit kär i mannen sen de var små och trott att han försvunnit, och han lever under samma tro. De blir givetvis kära igen men frun vill inte svika sin man och kompisen vill inte förlora honom som vän. Resten är elände och drama. Dialogerna känns pressade och skådespelet är inte extraordinärt överhuvudtaget, vilket det absolut inte behöver vara men man förväntar sig det av en film med tidigare nämnt rykte. Man behandlar dock temat på ett helt ok vis och även fast filmen segar sig fram och aldrig riktigt når ett klimax tittar man vidare utan att anstränga sig.
För att summera kan jag säga att jag är van vid asiatisk film så jag har inga problem med att alla pratar på ett helt oförståeligt språk men som en utav mina mycket goda vänner nämnde, det handlar nog mest om kulturskillnader. Huset som paret bor i används som en metafor för mannens hälsa, bortom förbättring, eftersom huset blev förstört under WWII och det gillade jag, men det kom aldrig riktigt igång. Jag har inga tvivel på att folk som inte sett en enda kinesisk film uppskattar denna, men jag blev något besviken.
Förtjänar den sin plats i boken? Ja, men bara på den grunden att det faktiskt är en 60 år gammal film och den är ihopsatt på ett mycket bra sätt. Musiken är fantastisk och man har lyckats sätta rätt mood för alla de intriger man behandlar. Jag har dock inga tvivel om att jag kommer se en bättre kinesisk film i framtiden men man får väll ta allt med en nypa salt.
The Nutty Professor
Eftersom jag sett så extremt många dramafilmer och seriösa sci-fi mästerverk på senaste tiden tyckte jag att det var på tiden att slänga in en komedi, och vad är då bättre än klassikern The Nutty Professor? Jerry Lewis spelar en töntig lärare, jag fick aldrig riktigt grepp på om han lärde ut fysik, kemi, biologi eller allihopa men låt oss säga att han är väldigt smart helt enkelt. Han är dock inte så populär bland tjejer och inte heller bland andra män(han är inte gay, det jag menade var att han är för mesig för att skaffa vänner) så han bestämmer sig för att blanda ihop lite random kemikalier och bilda en formulera som kan omvandla honom till en superstud. Han lyckas givetvis, men resultatet är inte vad han hoppats på. Komedin i denna film är genialisk, timingen är helt otrolig och Lewis använder ansiktsuttryck som påminner mig om när Jim Carrey var mindre överdriven. Klassisk komedi i sin bästa form helt enkelt. Inte nog med att jag blev glatt överraskad pga komedin i filmen, skådespelet bland birollerna är bra, det underliggande temat behandlas bra och musiken är precis det denna film behöver för att lägga färdigt pusslet kallat mästerverk.
Om ni nu bestämmer er för att titta på filmen se upp för remaken av Eddie Murphy, detta är originalet från 1963 med Jerry Lewis i huvudrollen. Om komedier nuförtiden skulle ta mer efter den här filmen än låt oss säga, American Pie så skulle filmvärlden vara ett steg närmare perfekt.
Förtjänar den sin plats i boken? Jag har inte det minsta tvivlet i min kropp, denna film är en utav de roligaste jag sett, med en bakfyllescen som är otroligt trovärdig, så ja, filmen förtjänar definitivt sin plats i boken.
Kommentarer
Trackback
