1001 Filmer Du Måste Se Innan Du Dör
Y Tu Mama Tambien
Denna film har legat länge i mitt bakhuvud men jag har aldrig tagit mig tid att sen den. När jag såg att den var med i boken så hade jag ju inget val längre så jag satte mig ner och tittade på den. Filmen handlar om två killar som är väldigt bra vänner, deras flickvänner åker på en resa till Europa och dem bestämmer sig själva för att åka på en liten road trip med en kvinna som dem träffat på ett bröllop. På resan får dem reda på på diverse saker som kanske borde ha hållts hemligt och är med om saker som aldrig skulle ha hänt. En helt vanlig road-movie kanske du tänker, men det är fel. Road-movies brukar ha groteskt dåliga manus, men det finns undantag, som den här filmen. Dialogerna är otroligt bra skrivna för situationerna och skådespelet är otroligt. Diego Luna som är relativt känd genom The Terminal och Milk skiner verkligen här, men den största överraskningen var Gael Garcia Bernal som utan tvekan gör en utav de bästa rollerna i sitt liv, han har en sådan läskig närvaro i filmen och prickar precis rätt på varenda känsla hans karaktär borde känna. Stort tack till Alfonso Cuaron för denna film.
Det filmen vinner mycket på är hur man lägger upp händelseförloppet, det svingar liksom fram och tillbaka väldigt mycket och jag gillade faktiskt berättarrösten, den som många klagar på. Dessutom spelar Diego Luna och Gael Garcia Bernal sina roller med otrolig trovärdighet och stämningen i filmen blir varm och behaglig varje gång de pratar om någonting.
Förtjänar den att vara med i boken? Ja, kort sagt. It didn't blow my mind but it stirred some shit up så att säga, istället för att titta på någon sopigt gjort komedi där de ska ta sig från A till B föreslår jag denna. Den har inte bara dramatik och romantik, den har mycket komedi och känsla för hur långt den kan gå. Ett plus är att man också får se lite av Mexicos vackra landskap.
Denna film har legat länge i mitt bakhuvud men jag har aldrig tagit mig tid att sen den. När jag såg att den var med i boken så hade jag ju inget val längre så jag satte mig ner och tittade på den. Filmen handlar om två killar som är väldigt bra vänner, deras flickvänner åker på en resa till Europa och dem bestämmer sig själva för att åka på en liten road trip med en kvinna som dem träffat på ett bröllop. På resan får dem reda på på diverse saker som kanske borde ha hållts hemligt och är med om saker som aldrig skulle ha hänt. En helt vanlig road-movie kanske du tänker, men det är fel. Road-movies brukar ha groteskt dåliga manus, men det finns undantag, som den här filmen. Dialogerna är otroligt bra skrivna för situationerna och skådespelet är otroligt. Diego Luna som är relativt känd genom The Terminal och Milk skiner verkligen här, men den största överraskningen var Gael Garcia Bernal som utan tvekan gör en utav de bästa rollerna i sitt liv, han har en sådan läskig närvaro i filmen och prickar precis rätt på varenda känsla hans karaktär borde känna. Stort tack till Alfonso Cuaron för denna film.
Det filmen vinner mycket på är hur man lägger upp händelseförloppet, det svingar liksom fram och tillbaka väldigt mycket och jag gillade faktiskt berättarrösten, den som många klagar på. Dessutom spelar Diego Luna och Gael Garcia Bernal sina roller med otrolig trovärdighet och stämningen i filmen blir varm och behaglig varje gång de pratar om någonting.
Förtjänar den att vara med i boken? Ja, kort sagt. It didn't blow my mind but it stirred some shit up så att säga, istället för att titta på någon sopigt gjort komedi där de ska ta sig från A till B föreslår jag denna. Den har inte bara dramatik och romantik, den har mycket komedi och känsla för hur långt den kan gå. Ett plus är att man också får se lite av Mexicos vackra landskap.
1001 Filmer Du Måste Se Innan Du Dör
Xiao Cheng Zhi Chun
Hade höga förväntningar på denna pga av detta: "Voted the best Chinese-language film of all time by the Hong Kong Film Critics Society in 2002." Source: http://www.imdb.com/title/tt0189219/trivia och jag blev grymt besviken. Filmen var extremt vacker i sig, landskapen var vackra och musiken var otrolig, dock väldigt amerikansk för en kinesisk film men storyn är och kommer alltid vara fylld av klichéer. Filmen handlar om en kvinna som är gift med en man med hälsoproblem och hans bästa vän som är doktor kommer för att checka honom, det visar sig då att kvinnan har varit kär i mannen sen de var små och trott att han försvunnit, och han lever under samma tro. De blir givetvis kära igen men frun vill inte svika sin man och kompisen vill inte förlora honom som vän. Resten är elände och drama. Dialogerna känns pressade och skådespelet är inte extraordinärt överhuvudtaget, vilket det absolut inte behöver vara men man förväntar sig det av en film med tidigare nämnt rykte. Man behandlar dock temat på ett helt ok vis och även fast filmen segar sig fram och aldrig riktigt når ett klimax tittar man vidare utan att anstränga sig.
För att summera kan jag säga att jag är van vid asiatisk film så jag har inga problem med att alla pratar på ett helt oförståeligt språk men som en utav mina mycket goda vänner nämnde, det handlar nog mest om kulturskillnader. Huset som paret bor i används som en metafor för mannens hälsa, bortom förbättring, eftersom huset blev förstört under WWII och det gillade jag, men det kom aldrig riktigt igång. Jag har inga tvivel på att folk som inte sett en enda kinesisk film uppskattar denna, men jag blev något besviken.
Förtjänar den sin plats i boken? Ja, men bara på den grunden att det faktiskt är en 60 år gammal film och den är ihopsatt på ett mycket bra sätt. Musiken är fantastisk och man har lyckats sätta rätt mood för alla de intriger man behandlar. Jag har dock inga tvivel om att jag kommer se en bättre kinesisk film i framtiden men man får väll ta allt med en nypa salt.
The Nutty Professor
Eftersom jag sett så extremt många dramafilmer och seriösa sci-fi mästerverk på senaste tiden tyckte jag att det var på tiden att slänga in en komedi, och vad är då bättre än klassikern The Nutty Professor? Jerry Lewis spelar en töntig lärare, jag fick aldrig riktigt grepp på om han lärde ut fysik, kemi, biologi eller allihopa men låt oss säga att han är väldigt smart helt enkelt. Han är dock inte så populär bland tjejer och inte heller bland andra män(han är inte gay, det jag menade var att han är för mesig för att skaffa vänner) så han bestämmer sig för att blanda ihop lite random kemikalier och bilda en formulera som kan omvandla honom till en superstud. Han lyckas givetvis, men resultatet är inte vad han hoppats på. Komedin i denna film är genialisk, timingen är helt otrolig och Lewis använder ansiktsuttryck som påminner mig om när Jim Carrey var mindre överdriven. Klassisk komedi i sin bästa form helt enkelt. Inte nog med att jag blev glatt överraskad pga komedin i filmen, skådespelet bland birollerna är bra, det underliggande temat behandlas bra och musiken är precis det denna film behöver för att lägga färdigt pusslet kallat mästerverk.
Om ni nu bestämmer er för att titta på filmen se upp för remaken av Eddie Murphy, detta är originalet från 1963 med Jerry Lewis i huvudrollen. Om komedier nuförtiden skulle ta mer efter den här filmen än låt oss säga, American Pie så skulle filmvärlden vara ett steg närmare perfekt.
Förtjänar den sin plats i boken? Jag har inte det minsta tvivlet i min kropp, denna film är en utav de roligaste jag sett, med en bakfyllescen som är otroligt trovärdig, så ja, filmen förtjänar definitivt sin plats i boken.
Hade höga förväntningar på denna pga av detta: "Voted the best Chinese-language film of all time by the Hong Kong Film Critics Society in 2002." Source: http://www.imdb.com/title/tt0189219/trivia och jag blev grymt besviken. Filmen var extremt vacker i sig, landskapen var vackra och musiken var otrolig, dock väldigt amerikansk för en kinesisk film men storyn är och kommer alltid vara fylld av klichéer. Filmen handlar om en kvinna som är gift med en man med hälsoproblem och hans bästa vän som är doktor kommer för att checka honom, det visar sig då att kvinnan har varit kär i mannen sen de var små och trott att han försvunnit, och han lever under samma tro. De blir givetvis kära igen men frun vill inte svika sin man och kompisen vill inte förlora honom som vän. Resten är elände och drama. Dialogerna känns pressade och skådespelet är inte extraordinärt överhuvudtaget, vilket det absolut inte behöver vara men man förväntar sig det av en film med tidigare nämnt rykte. Man behandlar dock temat på ett helt ok vis och även fast filmen segar sig fram och aldrig riktigt når ett klimax tittar man vidare utan att anstränga sig.
För att summera kan jag säga att jag är van vid asiatisk film så jag har inga problem med att alla pratar på ett helt oförståeligt språk men som en utav mina mycket goda vänner nämnde, det handlar nog mest om kulturskillnader. Huset som paret bor i används som en metafor för mannens hälsa, bortom förbättring, eftersom huset blev förstört under WWII och det gillade jag, men det kom aldrig riktigt igång. Jag har inga tvivel på att folk som inte sett en enda kinesisk film uppskattar denna, men jag blev något besviken.
Förtjänar den sin plats i boken? Ja, men bara på den grunden att det faktiskt är en 60 år gammal film och den är ihopsatt på ett mycket bra sätt. Musiken är fantastisk och man har lyckats sätta rätt mood för alla de intriger man behandlar. Jag har dock inga tvivel om att jag kommer se en bättre kinesisk film i framtiden men man får väll ta allt med en nypa salt.
The Nutty Professor
Eftersom jag sett så extremt många dramafilmer och seriösa sci-fi mästerverk på senaste tiden tyckte jag att det var på tiden att slänga in en komedi, och vad är då bättre än klassikern The Nutty Professor? Jerry Lewis spelar en töntig lärare, jag fick aldrig riktigt grepp på om han lärde ut fysik, kemi, biologi eller allihopa men låt oss säga att han är väldigt smart helt enkelt. Han är dock inte så populär bland tjejer och inte heller bland andra män(han är inte gay, det jag menade var att han är för mesig för att skaffa vänner) så han bestämmer sig för att blanda ihop lite random kemikalier och bilda en formulera som kan omvandla honom till en superstud. Han lyckas givetvis, men resultatet är inte vad han hoppats på. Komedin i denna film är genialisk, timingen är helt otrolig och Lewis använder ansiktsuttryck som påminner mig om när Jim Carrey var mindre överdriven. Klassisk komedi i sin bästa form helt enkelt. Inte nog med att jag blev glatt överraskad pga komedin i filmen, skådespelet bland birollerna är bra, det underliggande temat behandlas bra och musiken är precis det denna film behöver för att lägga färdigt pusslet kallat mästerverk.
Om ni nu bestämmer er för att titta på filmen se upp för remaken av Eddie Murphy, detta är originalet från 1963 med Jerry Lewis i huvudrollen. Om komedier nuförtiden skulle ta mer efter den här filmen än låt oss säga, American Pie så skulle filmvärlden vara ett steg närmare perfekt.
Förtjänar den sin plats i boken? Jag har inte det minsta tvivlet i min kropp, denna film är en utav de roligaste jag sett, med en bakfyllescen som är otroligt trovärdig, så ja, filmen förtjänar definitivt sin plats i boken.
1001 Filmer Du Måste Se Innan Du Dör
Xi Yan
Jag blev intresserad av denna film mest pga att det är Ang Lee som regisserat, för er som inte vet det har han gjort mästerverk som Crouching Tiger Hidden Dragon och Brokeback Mountain, och filmen hade ett tema som jag vill se mer av men också se någon som kan hantera det. Temat är homosexualitet och hur man hanterar olika situationer inom familjen. Filmen cirkulerar kring en person, Wai-Tung Gao som har en pojkvän sen många år tillbaka och äger ett hyreshus. Hans mamma försöker desperat para ihop honom med en flicka eftersom hans pappa vill ha barnbarn, detta medför ju vissa konsekvenser då Wai-Tung inte berättat för sina föräldrar att han är gay. Hans pojkvän, Simon kommer med en briljant idé, kvinnan i Wai-Tungs hyreshus behöver ett green-card för att få stanna i landet och Wai-Tung behöver få sina föräldrar att lugna ner sig, så de sätter ihop ett fake-bröllop för att alla ska bli nöjda. Det uppstår dock komplikationer hit och dit om det ena och det andra och allt blir inte riktigt som någon egentligen hade tänkt sig.
Filmen var ganska seg om jag ska vara ärlig, men den räddar sig själv genom att ta vara på de stunderna som det faktiskt händer någonting. IMDb listar filmen som ett romantiskt dramedi(drama+komedi) och de flesta utav de filmerna brukar ha Julia Roberts i huvudrollen och bli enormt clichéfyllda ju längre tid som går. Här är det dock inte så, filmen har en väldigt bra dialog, skådespelet kunde varit bättre men det är inget man klagar på om man inte är enormt petig, musiken är en underbar mix av asiatisk och amerikansk musik som sätter humöret mycket bra.
Förtjänar den sin plats i boken? Jag är lite kluven i den här frågan. Det är en bra film, karaktärerna är intressanta och intrigerna är rätt men kom igen, hur många sådana filmer finns det inte egentligen? Jag har en känsla av att denna film endast är med i boken för att man behövde fylla ut lite siffror och Ang Lee är ett stort namn nuförtiden. Jag säger nog nej och nöjer mig med att jag sett en väldigt bra film.
Jag blev intresserad av denna film mest pga att det är Ang Lee som regisserat, för er som inte vet det har han gjort mästerverk som Crouching Tiger Hidden Dragon och Brokeback Mountain, och filmen hade ett tema som jag vill se mer av men också se någon som kan hantera det. Temat är homosexualitet och hur man hanterar olika situationer inom familjen. Filmen cirkulerar kring en person, Wai-Tung Gao som har en pojkvän sen många år tillbaka och äger ett hyreshus. Hans mamma försöker desperat para ihop honom med en flicka eftersom hans pappa vill ha barnbarn, detta medför ju vissa konsekvenser då Wai-Tung inte berättat för sina föräldrar att han är gay. Hans pojkvän, Simon kommer med en briljant idé, kvinnan i Wai-Tungs hyreshus behöver ett green-card för att få stanna i landet och Wai-Tung behöver få sina föräldrar att lugna ner sig, så de sätter ihop ett fake-bröllop för att alla ska bli nöjda. Det uppstår dock komplikationer hit och dit om det ena och det andra och allt blir inte riktigt som någon egentligen hade tänkt sig.
Filmen var ganska seg om jag ska vara ärlig, men den räddar sig själv genom att ta vara på de stunderna som det faktiskt händer någonting. IMDb listar filmen som ett romantiskt dramedi(drama+komedi) och de flesta utav de filmerna brukar ha Julia Roberts i huvudrollen och bli enormt clichéfyllda ju längre tid som går. Här är det dock inte så, filmen har en väldigt bra dialog, skådespelet kunde varit bättre men det är inget man klagar på om man inte är enormt petig, musiken är en underbar mix av asiatisk och amerikansk musik som sätter humöret mycket bra.
Förtjänar den sin plats i boken? Jag är lite kluven i den här frågan. Det är en bra film, karaktärerna är intressanta och intrigerna är rätt men kom igen, hur många sådana filmer finns det inte egentligen? Jag har en känsla av att denna film endast är med i boken för att man behövde fylla ut lite siffror och Ang Lee är ett stort namn nuförtiden. Jag säger nog nej och nöjer mig med att jag sett en väldigt bra film.
1001 Filmer Du Måste Se Innan Du Dör
Serpico
Sidney Lumet dog för inte alls längesen och eftersom jag anser 12 Angry Men vara en utav de bästa filmerna genom tiderna blev jag förstås lite upprörd av detta. Jag såg till att kolla upp lite vad Lumet hade gjort som jag inte sett och hittade över hans långa lista av mästerverk en film sluppit mig mellan fingrarna, Serpico! Filmad 1973 med Al Pacino i huvurollen som Serpico, en polis som vill inget annat än att bli detektiv men vägrar ta emot pengar vilket leder till utfrysning och mobbning. Han bestämmer sig sedan för att rapportera korrumptionen inom polismakten vilket leder till ett rent helvete för honom.
Jag förväntade mig lite av en Donnie Brasco (också med Pacino) så jag var beredd på 2 timmars segfilm med briljant manus. Det var inte vad jag fick. Istället satt jag fängslad i 2 timmar pga att Al Pacino spelar sin roll så bra att jag började tvivla på om inte han var Serpico från början och har tagit en hemlig identitet som skådespelare för att skydda sig själv(Serpico är baserad på sanna händelser, Frank Serpico finns alltså på riktigt) och han bestämde sig helt enkelt för att en film om honom med sig själv i huvudrollen skulle ta bort alla tvivel på att det var han som var Serpico. Manuset är ett utav de bästa jag sett, regin kunde varit tightare men det känns som att Lumet kanske lät sina skådespelare ta lite mer makt och forma det hela själva.
Är den värd att vara med i boken? Att ta sig upp bland min topp 10 lista är otroligt svårt men jag har en känsla av att när jag smält filmen och någon frågar mig efter mina 10 favoritfilmer så kommer Serpico finnas med. Svaret är alltså ja, filmen förtjänar sin plats i boken med hästlängder, hatten är av Mr. Lumet.
Sidney Lumet dog för inte alls längesen och eftersom jag anser 12 Angry Men vara en utav de bästa filmerna genom tiderna blev jag förstås lite upprörd av detta. Jag såg till att kolla upp lite vad Lumet hade gjort som jag inte sett och hittade över hans långa lista av mästerverk en film sluppit mig mellan fingrarna, Serpico! Filmad 1973 med Al Pacino i huvurollen som Serpico, en polis som vill inget annat än att bli detektiv men vägrar ta emot pengar vilket leder till utfrysning och mobbning. Han bestämmer sig sedan för att rapportera korrumptionen inom polismakten vilket leder till ett rent helvete för honom.
Jag förväntade mig lite av en Donnie Brasco (också med Pacino) så jag var beredd på 2 timmars segfilm med briljant manus. Det var inte vad jag fick. Istället satt jag fängslad i 2 timmar pga att Al Pacino spelar sin roll så bra att jag började tvivla på om inte han var Serpico från början och har tagit en hemlig identitet som skådespelare för att skydda sig själv(Serpico är baserad på sanna händelser, Frank Serpico finns alltså på riktigt) och han bestämde sig helt enkelt för att en film om honom med sig själv i huvudrollen skulle ta bort alla tvivel på att det var han som var Serpico. Manuset är ett utav de bästa jag sett, regin kunde varit tightare men det känns som att Lumet kanske lät sina skådespelare ta lite mer makt och forma det hela själva.
Är den värd att vara med i boken? Att ta sig upp bland min topp 10 lista är otroligt svårt men jag har en känsla av att när jag smält filmen och någon frågar mig efter mina 10 favoritfilmer så kommer Serpico finnas med. Svaret är alltså ja, filmen förtjänar sin plats i boken med hästlängder, hatten är av Mr. Lumet.
1001 Filmer Du Måste Se Innan Du Dör
Jag har precis börjat på ett massivt projekt som innebär att kolla klart på alla filmerna i boken "1001 Filmer Du Måste Se Innan Du Dör" på ett år. Jag räknade filmerna jag hade sett och kom fram till att jag har 860 filmer att titta på. Det är en hel del, men det ska nog inte vara allt för stora problem, iom att några av dessa filmer är kortfilmer på 15 minuter, dock är en del svinlånga epos på fyra timmar men det ska som sagt nog inte vara några problem. Jag kommer posta inlägg varje gång jag sett någon av dessa filmer och skriva vad jag tyckte om filmer och om dem förtjänar att vara med i boken.
The Great Train Robbery
Ni som läst filmkunskap eller rörlig bild eller någon annan sorts kurs som involverar filmteori har antagligen redan sett denna film. Det är en utav de kändaste filmerna som existerar, och en utav dem tidigaste också. Filmen kom ut 1903 och regisserades av Edwin S. Porter. Det som sticker ut i denna film är det faktum att det finns en berättelse i filmen och att den kör med både jump-cuts och specialeffekter. Filmen är ynka 12 minuter lång, vilket passerar rätt så snabbt pga ett skickligt skrivet manus. Värd att titta på bara pga den sista scenen och det som följer. Filmen handlar ju då om ni inte förstår det från titeln om ett rån som utspelar sig från början till slut. Banditerna tar sig till tåget och rånar folket på och försöker rymma men stöter på lite hinder. Det hinner inte hända mycket mer än så på 12 minuter, men man har lyckats klämma in en ganska rolig dansscen för nöjes skull också.
Är den värd att vara med i boken? Absolut, dessa tidiga stumfilmer visar ofta på utveckling och experimentering av nya filmtekniker. Det är fascinerande att se hur man förr i tiden kunde komma iväg med att använda en uppenbar docka istället för en människa. Filmen går att ladda ner helt lagligt från denna länk.
Nummer i boken: 2
http://memory.loc.gov/cgi-bin/query/r?ammem/papr:@filreq%28@field%28NUMBER+@band%28edmp+2443s3%29%29+@field%28COLLID+edison%29%29
Voyade Dans La Lune
Mer känd på svenska som Resan Till Månen, denna film är också en utav de mest ikoniska filmer som någonsin har skapats. Eftersom filmen är skriven efter Jules Vernes roman "De la Terre à la Lune" är det omöjligt att misslyckas så länge man har en duglig manusförfattare, vilket man hade. Resan Till Månen är skriver och regisserad av ingen minre än George Melies, en utav jättarna inom tidig film. Speltiden på 14 minuter flyger förbi pga skickligt insatta specialeffekter och actionscener. En utav de häftigaste upplevelserna jag haft sedan jag tittade på 2001: A Space Odyssey. Filmen handlar om att en astronom bestämmer sig för att det är dags att åka till månen och han vill ta med sig ett gäng andra astronomer. Dem förbereder resan och bygger en rymdraket med hisknande fart för att sedan landa i något som ser ut som ett ansikte täckt i deg. På månen stöter dem på månmänniskor som kallas seleniter.
Är den värd att vara med i boken? Utan tvekan. Detta är ett perfekt exempel på hur man kan gå från noll till hundra inom filmteknik. Glömma bort allt vad som hetat film innan och spåra ur hur mycket man vill. Tacka gudarna för denna sci-fi juvel och se till att se den, den går att titta på genom den här länken.
Nummer i boken: 1
http://www.dailymotion.com/video/x2odvh_a-trip-to-the-moon-georges-melies_shortfilms
The Great Train Robbery
Ni som läst filmkunskap eller rörlig bild eller någon annan sorts kurs som involverar filmteori har antagligen redan sett denna film. Det är en utav de kändaste filmerna som existerar, och en utav dem tidigaste också. Filmen kom ut 1903 och regisserades av Edwin S. Porter. Det som sticker ut i denna film är det faktum att det finns en berättelse i filmen och att den kör med både jump-cuts och specialeffekter. Filmen är ynka 12 minuter lång, vilket passerar rätt så snabbt pga ett skickligt skrivet manus. Värd att titta på bara pga den sista scenen och det som följer. Filmen handlar ju då om ni inte förstår det från titeln om ett rån som utspelar sig från början till slut. Banditerna tar sig till tåget och rånar folket på och försöker rymma men stöter på lite hinder. Det hinner inte hända mycket mer än så på 12 minuter, men man har lyckats klämma in en ganska rolig dansscen för nöjes skull också.
Är den värd att vara med i boken? Absolut, dessa tidiga stumfilmer visar ofta på utveckling och experimentering av nya filmtekniker. Det är fascinerande att se hur man förr i tiden kunde komma iväg med att använda en uppenbar docka istället för en människa. Filmen går att ladda ner helt lagligt från denna länk.
Nummer i boken: 2
http://memory.loc.gov/cgi-bin/query/r?ammem/papr:@filreq%28@field%28NUMBER+@band%28edmp+2443s3%29%29+@field%28COLLID+edison%29%29
Voyade Dans La Lune
Mer känd på svenska som Resan Till Månen, denna film är också en utav de mest ikoniska filmer som någonsin har skapats. Eftersom filmen är skriven efter Jules Vernes roman "De la Terre à la Lune" är det omöjligt att misslyckas så länge man har en duglig manusförfattare, vilket man hade. Resan Till Månen är skriver och regisserad av ingen minre än George Melies, en utav jättarna inom tidig film. Speltiden på 14 minuter flyger förbi pga skickligt insatta specialeffekter och actionscener. En utav de häftigaste upplevelserna jag haft sedan jag tittade på 2001: A Space Odyssey. Filmen handlar om att en astronom bestämmer sig för att det är dags att åka till månen och han vill ta med sig ett gäng andra astronomer. Dem förbereder resan och bygger en rymdraket med hisknande fart för att sedan landa i något som ser ut som ett ansikte täckt i deg. På månen stöter dem på månmänniskor som kallas seleniter.
Är den värd att vara med i boken? Utan tvekan. Detta är ett perfekt exempel på hur man kan gå från noll till hundra inom filmteknik. Glömma bort allt vad som hetat film innan och spåra ur hur mycket man vill. Tacka gudarna för denna sci-fi juvel och se till att se den, den går att titta på genom den här länken.
Nummer i boken: 1
http://www.dailymotion.com/video/x2odvh_a-trip-to-the-moon-georges-melies_shortfilms
