The Book of Eli
Det finns alldeles för många exempel på regissörer som utnyttjar folks kärlek för post-apokalyptiska filmer och producerar en skitfilm om jordens undergång med dåligt skådespel, svag story och fjolliga kristna budskap. Det finns också alldeles för många exempel på regissörer som utnyttjar folks kärlek för stil över substans och producerar skitfilmer med lika dåligt skådespel och lika svag story med ett fjolligt budskap om en man som hatar sig själv men hittar tillbaka och drar en lärdom av det. I The Book of Eli däremot, har regissören gjort en film som både innehåller stil över substans, kristna budskap, uppenbarliga kontrastroller och supersnabb och häftig koreografi. Vad som slog när jag tittade på filmen var att den inte alls framstod som fjollig, och det är svårt att hitta en film med starkare anknytningar till kristendomen än denna, eller sopigt producerad utan den framstod som en dröm som en människa haft och skrivit ner på papper. Otroliga landskap som inte bara ser öde ut utan man har lagt ner jobb på att få dem att se lite sådär Mad Max aktiga ut, musik som fångar din själ och tar dig till platsen karaktären befinner sig på och ett skådespel från ALLA parter som heter duga. Denzel Washington i huvudrollen som Eli och Mila Kunis som den trogna följeslagaren Solara. Jag har ju då tittat sönder That 70’s Show och kan medge att hon inte är en direkt stjärnskådespelare, men hon gör sin roll otroligt bra i denna film. Vi ser även Gary Oldman som äntligen spelar skurk igen på sitt gamla vanliga sinnesjuka sätt.
Filmens handling är inte något som är direkt utmärkande för en post-apokalyptisk film, det har varit krig och jorden är nästintill obebolig, solen har trängt igenom ozonlagret så många har blivit blinda och folk slåss om det lilla som finns. Gary Oldman är då den som är högst uppsatt i skurkligan och han är ute efter en viss sorts bok som Eli har i sin ägo. Eli har för avsikt att ta denna bok från öst till väst där han tror det finns en bra plats att bevara den på. Det som är utmärkande för denna film är inte skådespelet, regi eller manus utan det är förmågan att balansera stil med substans. Jag försökte hela tiden hitta något i storyn som jag inte gillade men det gick inte. Är man strikt antikristen är denna film kanske lite svår men är man troende på något sätt borde denna film vara en guldgruva.
Jag är härmed övertygad om att det fortfarande finns talang bland storstudios och väntar glatt på nya mästerverk, fast jag tror att jag kommer bli besviken. Hatten är av, alla som jobbat med denna filmproduktion.
Betyg 8/10
